På något sätt har mina föräldrar lyckats blockera min användare, så att jag inte själv längre kan läsa min egen blogg.
Adda whereisthesun@live.se för att få adressen till nya bloggen.

En helt annan sak som slog mig. Och som jag tänkt skriva om, bara för att det störde mig så mycket just då, var den halvtimmen jag tillbringade i kolektivtrafiken för att ta mig hem.
Först en tjej på tunellbanan, som satt med någon i telefon.
"Nej men asså hon är helt jävla psykad. Du vet har Anorexia och allt sånt. Assåååå du ska hålla dig borta från såååånt juuu!". Sa hon med en helt galet nedlåtande röst.
Och självklart kliver jag av för att gå ner till bussen. Och vad möts jag inte av?
Jo mc'donalds-stank, cupcakes stora fotbollar och lite mer mc'donalds-stank. Så vidrigt.

Hemma från min vän igen.

Kom hem för en dryg timme sen.

Sen dess har jag hunnit ligga i ett bad också.

Det är mysigt :)

Blev ingen middag heller, bara för er info sådär.

Ingen träning heller.

Inte mer än promenaden som jag och min vän tog.

Men imorgon är det nya, starkare tag. På riktigt.

Jag menar det idag.

Mamma ska aldrig mer ha anledning att säga att jag äter mycket. Aldrig.Det ska inte ätas och det ska tränas tills jag känner mig färdig att spy.

Hemma hos vän. Ganska lojt, men trevligt ändå :) Inte hänt så mycket. Och tror inte att det kommer att göra det heller. Men men, alltid skönt att få en paus hemifrån.

En helt annan sak... Tog en cigg idag...Smakade ju fan inte ens gott.
Hur fan kommer det sig att man var beroende av en sån sak tidigare?? :S

Såg precis att jag skrivit exakt 100 inlägg innan detta :P Bara en liten kul notis jag gjorde.

Hur som helst... Dagen är inte den bästa, men väldigt mycket bättre matmässigt än torsdags och igår.
Skulle hjälpt till lite nere vid bryggan idag. Men smidig som jag är klev jag genom isen. Kaaaallt.

Nu bär det istället hem till min kära vän om en knapp timme. Tillbringa lite tid där, och komma hem lagom för att slippa middagen hoppas jag.

Nu ska jag ner och sminka mig lite. Det är faktiskt något jag ofta blir glad av. Antagligen för att mitt ansikte inte ser lika deprimerat ut efteråt.

Puss på er

Hm... Gick in på nätet och sökte lite på träningsmöjligheter...
Och måste säga att jag blev intresserad, för att inte säga helt jävla jätte pepp på att köpa ett kort.
Kostar 1300 för 6 månader. Och då är det gym, gruppträning och simmning som ingår.
Jag tror jag precis bestämde mig för vad min komande månadspeng ska användas till :)

Och så lite thisnpo för att förgylla den väldigt mörka tillvaron.

En liten fråga...
Skulle ni vilja/uppskatta om jag varje dag/vecka eller så, la upp ett tips rörande mat/vikt/ana i allmänhet?

Funderar på att göra det. Läser en del bloggar som ibland gör det, och själv upplever jag det som ett väldigt bra sätt att variera innehållet, blir helt enkelt mer intressant så, tycker jag själv.
Men ni, som mina läsare, måste ju vara de som uppskattar det, annars finns det ju ingen mening med det.

Kommentera, så jag får veta vad ni tycker. Alla kan inte lämna över ansvaret till andra att kommentera och bestämma hur min blogg ska se ut. DU måste själv säga vad DU vill se, för att DU ska bli nöjd. Eller hur?

Skrev förövrigt en dikt nu under förmiddagen.

Osammanhängande känner jag. Men sån är jag just nu.

För den som vill läsa:

Länge, länge har jag övat på

att illustrera sorgen

med vanliga ord.

Länge, länge har jag övat på

att finna glädjen

i falska leenden.

Länge, länge har jag övat på

att gömma tårarna

i trasiga blickar.

Länge, länge har jag övat på

att leva med

att jag inte vet,

om all övning har gett

resultat.

Dålig dag idag. Väldigt dålig.

Sov skit i natt. Grät mig till sömns. Sov på soffan, kunde inte somna när jag låg nere i mitt rum.

Vaknade. Familjen kliver upp. Frukost med mamma. 2 mackor.
"Hur går det med maten egentligen?" Frågar hon och ser på mig med den där blicken som jag verkligen hatar.

Tårarna kommer. Sitter tyst med orden som dunkar i huvudet konstant. Du äter. Hon ser det. Du drömmer inte. Du äter. Du blir fet. Nu. Nu. Nu. Fattar du trögt. För varje tugga du tar blir du lite fetare.
Tårarna rinner.
Andhämtningen blir häftigare.
Tekoppen på diskbänken. Stegen ner för trappan.
Tårarna strömmar. Magen krampar. Ångesten fullt närvarande.
Tidsperspektivet lyser med sin frånvaro.
Någon gång senare hörs steg i trappan.
Mamma på sängkanten.
Det syns i hennes blick att hon hatar min äs. Hatar den.
Pratar. Oförstående blickare. Osammanhängande meningar. Tårar.

Jag hatar idag.