Kaosflicka

känner mig som en jävla lipsill.
Satt och grät hur mycket som helst, precis framför ögonen på min brorsa igår. Tyst som en mus när morsan gick förbi mitt rum på kvällen. Grät mig igenom stora delar av dagen.
Och jag känner att det är på väg igen.
Tårarna bränner i bröstet. Någonting gör ont i hjärtat på mig.
Och om det är att jag ser min vän lessen över att jag är sjuk. Eller om det är att jag saknar min älskling. Eller allt på samma gång. Det vet jag inte.
Men något gör ont. Fruktansvärt ont.