Känner mig ovanligt fet, äcklig. Känner självhatet som sprider sig i kroppen när jag ser mig i spegeln. Hur jag verkligen föraktar hon som står där på andra sidan.
Och mitt i allt det där, blir jag ombedd att gå ut med hunden. Haha! Verkligen som att få kastat i ansiktet att man måste gå ut och röra på arslet. Men det är väl inte så konstigt. Alla andra är väl minst lika medvetna som jag är om att jag måste motionera mer. Att jag måste lämna mitt feta liv bakom mig när jag springer min väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar